Inte meningen
Antingen är det jag som är dum eller
så är det bara meningen att jag inte skall förstå.
Allt är så komplicerat.
Det gör bara mer och mer ont i mig.
Orken har tagit slut.
"Varför skall jag behöva må såhär?
Varför kan inte jag få må bra?
Varför kan inte jag få känna lycka?
Frågorna e många och svaren få.
Oron över att man aldrig räcker till.
Man duger aldrig.
Hur man än gör så blir det fel.
Vad man än säger så säger man fel saker.
Har ingen ork.
Har ingen lust.
Man ger och ger men får så lite tillbaka.
Jag skall se, men aldrig bli sedd.
Man kan fråga sig om man blivit osynlig i vissas ögon.
Ensamheten sätter sina spår.
Fula ärr blir endast kvar.
Tankarna och funderingarna sätter sin spår."
Jag skall försöka säga det rakt ut även om det tar emot.
Men här kommer det. Jag mår inte bra!!
Tack!
Anna, jag beundrar dig. Du klarade av att säga de ord jag aldrig kan. Och jag hoppas jag kan hjälpa till må bra igen. Du får mig att må bra ska du veta. <3
