Anna

Arbetsituationen är tydligen inte jävlig som den är redan?
Att en enda eller kanske två skall behöva trycka ner och bokstavligen kränka oss andra gör kanske saken bättre, vad vet jag? Ser inte direkt fram mot jobbet på morgonen längre. Tankarna som snurar i huvudet på vägen dit är många, de mesta de säger är att jag vill inte. Inget leende på läpparna direkt.
En dag med henne gör mig gråtfärdig. Att en männsika kan trycka ner en så hårt.
Hon är som en tyrann en äkta Hittler.
FAN!


Update later om jag orkar och känner lite mera glädje